Swedish 
English 
Här kan du läsa mer om vilka cookies som sätts.
Fågelskydd
Flyttfåglarna är internationella resenärer och passerar obehindrat nationsgränser under sin flyttning. Det innebär att fåglar som under några korta sommarmånader befinner sig på våra breddgrader för att reproducera sig under resten av året befinner sig antingen på flyttning eller i sina vinterkvarter. Alla de fågelarter som förekommer naturligt i Sverige är skyddade enligt EU:s fågeldirektiv. Så förhåller det sig också i de övriga medlemstaterna inom EU. Tyvärr är inte efterlevnaden lika hög överallt. I synnerhet i Medelhavsländerna är respekten för fågeldirektivet undermålig och omfattande illegal jakt bedrivs på fåglar som uppe hos oss är fredade. Bivråken är ett exempel på en art som utsätts för omfattande förföljelse i Sydeuropa och beståndet har under en följd av år visat en nedåtgående trend.
Foto: BirdLife Malta.
Varför fågelskydd?
Att skjuta en bivråk varje vår var under lång tid ett måste för män i många syditalienska byar och städer för att bevisa sin manlighet och undvika att hånas öppet. Rovfåglar i stora antal sköts ner under sin flyttning från Afrika via Messinaområdet vid Sicilien och Kalabrien södra Italien. Skotten kom från hustak, balkonger, specialgömslen – överallt bedrevs denna barbariska, illegala jakt.
I början av 1980-talet påbörjades kampen mot denna jakt. Fågelsträcket observerades och eventuell illegal jakt noterades och rapporterades vidare till polis och paramilitär. De första åren var arbetet farligt och svårt. Fågelskyddarna utsattes för olika hot och blev till och med beskjutna samtidigt som polis och paramilitär var passiva gentemot dessa brott. Efter mycket målinriktat arbete har dock bättre kontakt efterhand etablerats mellan fågelskyddare och myndigheter och även de senare har börjat agera mer aktivt.
Det internationella inslaget i fågelskyddsarbetet har spelat stor roll. Varje vår sedan 1983 arrangeras läger då sträcket pågår där fågelvänner från en lång rad länder deltar. Denna internationella närvaro har varit viktig, dels har större press kunnat sättas på italienska politiker, dels har information om situationen spridits till fler länder.
Vissa stödjande organisationer som NABU, den tyska BirdLife-partnern, har även bidragit ekonomiskt i större skala. En av arrangörerna av Bivråkens Dag har besökt fågelskyddslägren i Kalabrien och Sicilien sju gånger, första gången 1993, och berättar: “Det blev en skakande erfarenhet. Att se bivråkar försöka kämpa vidare men långsamt singla mot marken när de träffats av en kula med Medelhavets glittrande vatten som fond – den synen har etsat sig in i minnet.” Sedan dess har antalet dödade bivråkar markant sjunkit och vid det senaste besöket 2007 märktes detta tydligt: “Bara enstaka skott hördes och efter säsongen konstaterades att endast en bivråk skjutits”.
